Jag har läst en jätte fin bok, Rosetta Stens Chefer från helvetet. 
Jag lärde om boken i en likväl interessant blogg 
som en vacker blåblommig girlang skriver. 

Den var visserligen lite kinkig att läsa i början. 
Jag är ju också en chef, och i borjan undrade jag om 
jag borde identifiera mig med Preben, men snart förstod
jag att det inte var meningsfull. Hur besvärlig jag än är,
är jag ingen Preben. Jag är bara en liten avdelningschef,
på samma kategorin som Reijo, Regina, 006 och Rosetta själv.
Det finns inga direkta Preben i min arbetsplats, men universitäts
centraladministration, undervisningsministeriet och regeringen 
formar sig sammanlagt till en slags Preben. Situationen är
ju helt likartad. Jag vill bara att jag själv, mina arbets-
kamrater, och våra studenter skall överleva den
illogiska cirkusen. 

Boken var trevlig, spännande, skarpsinnig, intelligent och
medkännande, men den var inte en roman. Den var bäst att läsa
i bitar av en timme. Eller två timmar. Liksom man läser blogger.
Ganska underlig!

Liksom Stefan, blev jag ivrig att träffas med Rosetta
över en kopp te. Också jag kunde garantera att jag har aldrig
hållit på med gång!

Aaah. Yttermera måste jag tillägga, att Chefer från helvetet är
ingen chic lit. Jag är en stor, stark, beläst, erfaren och gammal
man, till och med en författare också, och jag tyckte mycket om boken.